fredag 28 juni 2013

287. Sorgsen (191 av 365)


Sorgsen blev jag när vi besökte Auschwitz-Birkenau.

Auschwitz



Birkenau




Ord känns så "futtiga" när jag ska försöka förmedla känslan när man går där. Vi ångrar oss absolut inte att vi besökte platserna och vi ångrar inte heller att vi gick med i en guidegrupp därför att vi fick så mycket information som vi inte kände till. Det var många guidegrupper "på rad", men allt gick lugnt och värdigt till; inga mobiltelefoner som ringde, alla pratade lågt, några grät, en del hade blommor med sig och det var tillåtet att fotografera i princip överallt. 

Reser du till Krakow ska du absolut besöka Auschwitz-Birkenau.

Det jag kan förundras över är att inte människan lär sig, med tanke på alla krig och hemskheter som finns i världen just i denna sekund.


24 kommentarer:

  1. Här talar bilderna, mycket bra dokumenterat, känsla. Jag gillar särskilt bilden med järnvägsspår.

    SvaraRadera
  2. Bilderna förmedlar verkligen en STOR sorgsenhet över detta hemska som hänt och fortsätter att hända. Man kan verkligen fråga sej VARFÖR dessa hemskheter fortfarande finns kvar.

    SvaraRadera
  3. Ja, hemskt sorgligt är det och det syns på dina bilder.

    SvaraRadera
  4. Fina bilder du har tagit i alla fall, förstår att det måste vara sorgligt

    SvaraRadera
  5. Sorgligt och en fruktansvärd del av Europas historia. Och som du påpekar att människan inte lär sig. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på hur människor vänder sig mot varandra i våld.

    SvaraRadera
  6. Jag tror människan behöver se ... det är lätt att "tänka bort" det man bara läser/hör om. Att gå där gör det verkligt?

    SvaraRadera
  7. Och så finns det de som på fullt allvar påstår att det aldrig har hänt.

    SvaraRadera
  8. Bättre bilder till temat finns nog knappast. Tycker också mycket om järnvägens bild bland de andra som påminner mig om en bok om franska judar som jag läste nyss. Vet att du också läser mycket. Tatiana De Rosnay – Sarahs nyckel. Nej, människan lär sig aldrig som också gör mig sorgsen.

    SvaraRadera
  9. Ändå var detta en bråkdel av vad som hände i Sovjet!!!
    Fantastiska foton där stämningen förmedlas via din kamera!!! Bamsekram ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag talar överhuvudtaget inte om mängden utan om händelsen och jag ställer ingen händelse emot den andre. Alla är lika fruktansvärt!

      Radera
  10. Jag förstår att du blev sorgsen. Man kan inte ens tänka sig allt hemskt som hänt på ett sådant ställe.
    Bilderna är jättefina.

    SvaraRadera
  11. Ja det händer så många ofattbara saker i vår värld Jag fick in en presentation från en lärare som också varit där hon ville visa sina elever hur det faktiskt var då många tror att det aldrig hänt.

    SvaraRadera
  12. Har full förståelse att du blev sorgsen att besöka dessa platser. Det finns nog en tung sorgsenhet överallt där som alla besökare känner av. Du har även lyckats förmedla den känslan i bilderna.

    SvaraRadera
  13. Bra att man sparar dessa anläggningar för att folk skall få en tankeställare vad en person kan ställa till med, mycket bra bilder:-))

    SvaraRadera
  14. En plats som verkligen berör. Så mycket ofattbara hemska saker det har hänt där.

    SvaraRadera
  15. Mmm, mänskligheten är ond... men även gott i oss...

    Jag skulle gärna vilja besöka platsen, det är något helt annat att uppleva en plats på plats än att bara se och läsa om den. Intressant inlägg!

    SvaraRadera
  16. Ja, verkligen sorgligt men fint dokumenterat på dina bilder.

    SvaraRadera
  17. Bilderna ger verkligen känslan av att det "sitter kvar i väggarna"

    SvaraRadera
  18. Bilderna förmedlar verkligen den sorgsna känslan....

    SvaraRadera
  19. Vi får aldrig glömma. Det skär i mitt hjärta, men vi får aldrig glömma. Och det får aldrig hända igen.

    SvaraRadera
  20. Ord behövs inte, bilderna talar sitt tydliga språk. Det känns när man gör sådana besök men jag känner att det är viktigt att göra besök för att visa sitt deltagande till alla dem som fick sina liv förstörda. Har besökt Theresienstadt utanför Prag och Killing Fields I Kambodja. Besök som berör men ger perspektiv.

    SvaraRadera
  21. Bilder som jag vuxit upp med, efterkrigsbarn som jag är. Oräkneliga är de böcker jag läst om andra världskriget, och många är filmerna jag sett. Ändå är det svårt att förstå. Man kan verkligen bli sorgsen. Både av det som varit och allt som händer just nu. Tyvärr kommer människan aldrig att lära sig för efter ett par, tre generationer är det en avlägsen historia. De gamla är borta och de unga gör om samma misstag. Det är kanske sorgligast av allt.

    SvaraRadera
  22. Jag får rysningar av dina bilder, vi besökte Auschwitz, Birkenau, "Kvinnolägret" och ett läger till (nu står det still så jag kommer inte ihåg namnen) i gymnasiet och det är den mest värdefulla resan jag har gjort. Vår guide hade överlevt 2 läger och på vägen ner berättade hon en "historia" som fick alla att skratta, på vägen hem berättade hon den igen, när hon var klar satt en hel buss med tonåringar och grät. Jag önskar verkligen att fler kunde få chansen att göra ett besök.

    SvaraRadera