Vi gick 380 trappsteg ned till 135 meter under jord. Jag hade litet ångest för detta med trapporna eftersom jag är höjdrädd och tänkte att jag kanske inte skulle klara det om jag "såg höjden". Nu hade jag sådan tur att trapporna var bastanta och av trä samt att de var byggda så att man inte kunde se genom springorna mellan brädorna. Det var endast vid några tillfällen jag greps av lätt panik när jag anade att där vi gick var ungefär som balkonger ut från bergsväggen och att schaktet låg rakt under. Min känsla var riktig då vi kom längre ner och jag tittade upp mot trapporna där vi gått.
När vi skulle upp pressades nio personer in i en jätteliten hiss, som gungade oroväckande när den med en hiskelig fart och med jämmerlikt ljud steg uppåt.
Då tog jag till profylaxandning och klamrade mig fast i min sambo.
Men det var värt all möda för att se alla saltstatyer som finns i gångarna. Och att komma in i stora salen med dessa saltkristallkronor var magnifikt!
Klicka här för att se andras bilder från gruvan.
