onsdag 4 september 2013

213. Nostalgi (259 av 365)

När jag fick se den här gamla växeln drabbades jag av en rad minnen. Tant Helma hette hon som kopplade samtalen till oss. 


13 kommentarer:

  1. ja, det var en högtidlig tid! Vi hade telnr: 256. Simultankapacitet hade kvinnorna då!

    SvaraRadera
  2. Ja tiderna har förändrats må jag säga......

    SvaraRadera
  3. Då fick man ju prata med någon vare sig de man ville få kontakt med var hemma eller inte - inte helt fel med telefonister!

    SvaraRadera
  4. Den här bilden fick mig att le, för jag jobbade i en växel på ett varuhus en sommar när jag var 16 år och där fanns just en sån här växel.

    SvaraRadera
  5. Riktig nostalgi. Telefoner i bakelit hörde till.

    SvaraRadera
  6. Ja, så såg det ut. Vi hade ingen telefon förrän ungefär när jag började skolan och jag följde med mamma till telegrafstationen ibland när hon behövde ringa. En del av tanterna där var kända för att inte riktigt kunna hålla tyst om allt de fick höra.

    SvaraRadera
  7. ...o nu har var och en en mobiltelefon i fickan. :)

    SvaraRadera
  8. Det är ganska imponerande hur fort tekniken och utvecklingen går. Dagens barn skulle nog tippa på att bilden var 1000 år gammal ;-)

    SvaraRadera
  9. Härlig nostalgi! Så fint med rikstelefonkatalogen i framkant!

    SvaraRadera
  10. Mest nostalgisk känner jag mig när jag ser telefonkatalogen! Nu ser jag att det är Umeå-Skellefteå-delen och det förvånar mig att den var så pass tjock. Säkert var det mycket större och mera lättläst stil i den än i dagens små kataloger. I Stockholm hade vi förstås två delar.

    SvaraRadera
  11. Och så lätta telefonväxlarna har blivit i dag.

    SvaraRadera
  12. Telefon var sällsynt vet det fanns nån bakelit någonstans men inte när min far hade en! Annars var det inte förrän 1965 vi skaffa i Stockholm när vi bott där i 5 år! Har själv aldrig upplevt en sån växel!!! Kram ;D

    SvaraRadera